Att känna eller inte känna
Finns mycket just nu som får en att känna .....kärlek ...irritation..glädje...sorg..lycka..av allt -låtar.. meningar man kan säga utan att tänka sig för eller vad det kanske betyder för andra...svårt att ta tillbaka något som kan få någon att känna...oro..svårt att veta om någon vill lyssna till slutet..känslig är man det..ja... kommer det bli no happy ending?...
Vad jag hoppas på finns det nog ingen som kan veta eller förstå och kanske vet man själv lite för väl..är det dåligt? Tycker inte det, men det kan vara svårt för andra att förstå vad som fått en att känna o vilja det man vill -det är förståligt, överkommligt, men hur mycket ska man behöva känna innan någon förstår?
Hur vi alla älskar olika, vad är det som gör att vi gör allt såå olika, beror det på vad vi vågar eller vad vi vågat? Varför skyddar vissa sig från det dom egentligen söker och vissa skyddar sig alldeles för lite..för ofta? Varför inser de inte vad de haft förrän det är borta, försent, och sen väljer att gör likadant igen. vart ligger förnuftet i det...jag vet inte , men hade kanske vetat om jag inte tillhört de som borde sätta upp muren ´för det innersta ibland..inte ta åt sig, inte låta sig bli analyserande över allt som får en att vrida sig i sängen...hur mycket ska man offra när man inte vet hur eller om det kommer fungera? hur vet man vad som rätt och vad som är fel, hur vet man hur någon egenltigen känner, om det är sanning eller om det bara är tillräckligt för stunden, visst även om så skulle vara så läcker ju allt med tiden,
men om man inte vill det ska behöva gå så långt så man måste bli sårad, innan man får veta, innan mn verkligen vet att det finns något längre fram, en framtid.
Varför ska man låta sig uppehållas av någon som kanske bara vill hälften eller inte är där ännu? med detta menar jag inte att påstå att jag vill gifta mig nu, skaffa barn nu, hus nu, o allt det där...det är inte det jag säger, för varför måste det för många alltid bli så avskräckande bara för man vill ha någon verkligt, någon som verkligen finns, någon som känns? Är det något dåligt? om man nu inte vill det varför då vilja göra avstamp på någon med rent hjärta som inte gör något för att gör någon illa utan endast med avsikt för att hjälpa eller ge insikt..
... Ja Varför? ja den dagen jag vet det-finns det någon som är här till slutet, den dagen då denna bloggen kanske ej längre behöver finnas till, den dagen då jag slutar skriva kanske jag börjar prata..jag försöker..men det kommer inte fram som det ska.... det det blir inte upfattat som det ska ...eller på det innerliga sättet jag vill det ska, ......
...frågan är om det beror på mig eller om det beror på att människan som lyssnar ..inte lyssnar på rätt sätt...
there´s so much more to me then you can see
WE COULD BE MOORE THEN JUST AMAZING
<3
/ Tanja
Kommentera Här!
Trackback
