~~The tanya

---

Idag åkte jag och Malin till skolan för att inse att vi endast hade utvecklingssamtal i jazzen..pust...sen åkte jag in till stan för och inhandla lite små men dock väl så behövliga saker för ens överlevnad (hårspray:) ), sen blev det en stor latte och en cigg på expresso house för lite egen tid och försök på och samla tankarna ( för varför har man alltid så många??)
 -ja vet inte, men det har alltid varit mitt problem, till gott och ont...satt och kollade på alla som gick från sina jobb och hade ett vanligt" jobb och liv, hade det varit lättare och bara göra som man gjorde innan? jobba 7-4 åka hem och veta att man inte hade fler problem för dagen än så? Inte veta att när man kommer hem, det är då problemen kommer upp till ytan, mer än dygnets andra 20 timmar?...det e bara för mycket, hela tiden,varje dag,varje timme, är inte lika mycket värt när man inte vet...inte vet hur det kommer sluta, vart det kommer leda...och framför allt hur man kommer må påvägen, när man vet hur man mår nu..innan för skalet, innanför det som alla andra ser...
Det är jobbig och gråta, jobbigt och försöka för att varje gång bli kastad tillbaka, jobbigt att inte kunna prata med någon om det, ingen förstår, jobbigt att längta, rent utsagt fördjävligt med ovisshet, speciellt när ovissheten inte längre ligger i ens egna händer..Livet var aldrig menat att bli en kamp,bara en vandrig genom en solig dal-ett bra citat jag läst, men stämmer det?Inte enligt mig iaf inte för mig-just nu, men det ska bli, vad är det för mening annars? -ingen-Inte för mig iaf

Allt handlar inte bara om att göra- gör det, görs så, ring den, eller ring dom, det handlar om så mycket annat! Vad gör man när man gjort allt man kan om och om igen och förstår att det inte bara handlar om att göra, för man "mår" påvägen, och det där "görandet" får så snabbt en helt annan innebörd för dig,allt runtomkring dig, du ser allt med helt andra ögon, du knuffar dig själv upp hela tiden,gång på gång, men alltid något som knuffar ner dig igen, hur många och hur ofta ska man orka kuffa sig i banan igen?Man vill men man orkar inte, man är slut, inte fysiskt, men psykiskt, det är där det värsta ligger inte första gången men efter sjätte gången, det handlar trots allt inte om,  om man ska köpa en eller två lite mjöllk, det handlar om ens liv, mitt liv, min morgondag, då handlar det inte bara om och göra- det handlar om att man behöver någon annan som förstår, jag behöver någon som förstår...& det gör det inte.....