Första dagen tillbaka...!!
SÅ nu imorgon är det min första dag i skolan-igen.
Jag har nu bott i tyskland officiellt sen den 9:e september. Dvs i mer än två månader. Och jag har totalt dansat i endast 4 dagar under denna tiden. Lunginflammation följt av av-hoppad arm.
Många här undrar om jag är nervös över att dansa igen- alltså nervös eftersom alla andra dansat så länge nu. Och det kan jag säga att Nej det är jag inte?borde jag vara det eller varför ställer alla den frågan?
Ja jag vet inte kanske borde jaga vara det då, men nej det är jag inte. Det enda jag är nervös över är att min arm ska hoppa urled igen med dess 60% chans, så känns ju risken rätt stor. Därför är jag lite rädd, men endast för jag vill inte opereras, och för jag inte vill behöva att inte dansa mer. Behöva flytta hem igen, när man tagit klivet- Det är jag Nervös över. Inget annat.
Men jag känner dock att alla andra har nu dansat i mer än två månader, de ligger före. Med före menar jag med deras egen utveckling, för ska man börja jämföra med alla andra och inte utifrån sig själv, så är man snart ute på djupt vatten och drunknar sakta i sig egen hjärna. Det är min uppfattning.
Men jag vet också att alla tänker inte så, de tävlar. Men vad jag lärt mig är att skola är en skola av en anledning, det är et ställe där man ska lära sig saker inte vinna saker. Först lär man sig saker, för att sen efter man lärt sig börja tävla. Tävla om jobben, slå sig fram med allt man har för at komma någonstans. Men just nu har jag kommit till tyskland. Och jag kommer inte slå mig fram för att stanna.
Så till dom som inte tänker som jag, har kanske inte tävlat tillräckligt i sitt liv för att veta hur man kommer framåt. Men jag har tävlat helt själv där ute på isen, utifrån mig själv, blivit "dömd" varje helg sedan jag var 4 år gammal dvs i ca 20 år. Jag vet vad jag lärt mig av det. Därför är jag just jag och därför vet jag vad ligger bakom mina ord. Jag vet när man ska slå och inte slå. Och sålänge det finns många bollari ryggsäcken att plocka fram och slå iväg så finns det ingen anledning att plocka fram brännbollsracket och börja slå redan nu.
Nej först ska jag få tillbaka båda mina armar så att jag sen kan slå alla mina bollar långt - Jävligt långt. / "T
Jag har nu bott i tyskland officiellt sen den 9:e september. Dvs i mer än två månader. Och jag har totalt dansat i endast 4 dagar under denna tiden. Lunginflammation följt av av-hoppad arm.
Många här undrar om jag är nervös över att dansa igen- alltså nervös eftersom alla andra dansat så länge nu. Och det kan jag säga att Nej det är jag inte?borde jag vara det eller varför ställer alla den frågan?
Ja jag vet inte kanske borde jaga vara det då, men nej det är jag inte. Det enda jag är nervös över är att min arm ska hoppa urled igen med dess 60% chans, så känns ju risken rätt stor. Därför är jag lite rädd, men endast för jag vill inte opereras, och för jag inte vill behöva att inte dansa mer. Behöva flytta hem igen, när man tagit klivet- Det är jag Nervös över. Inget annat.
Men jag känner dock att alla andra har nu dansat i mer än två månader, de ligger före. Med före menar jag med deras egen utveckling, för ska man börja jämföra med alla andra och inte utifrån sig själv, så är man snart ute på djupt vatten och drunknar sakta i sig egen hjärna. Det är min uppfattning.
Men jag vet också att alla tänker inte så, de tävlar. Men vad jag lärt mig är att skola är en skola av en anledning, det är et ställe där man ska lära sig saker inte vinna saker. Först lär man sig saker, för att sen efter man lärt sig börja tävla. Tävla om jobben, slå sig fram med allt man har för at komma någonstans. Men just nu har jag kommit till tyskland. Och jag kommer inte slå mig fram för att stanna.
Så till dom som inte tänker som jag, har kanske inte tävlat tillräckligt i sitt liv för att veta hur man kommer framåt. Men jag har tävlat helt själv där ute på isen, utifrån mig själv, blivit "dömd" varje helg sedan jag var 4 år gammal dvs i ca 20 år. Jag vet vad jag lärt mig av det. Därför är jag just jag och därför vet jag vad ligger bakom mina ord. Jag vet när man ska slå och inte slå. Och sålänge det finns många bollari ryggsäcken att plocka fram och slå iväg så finns det ingen anledning att plocka fram brännbollsracket och börja slå redan nu.
Nej först ska jag få tillbaka båda mina armar så att jag sen kan slå alla mina bollar långt - Jävligt långt. / "T
Kommentera Här!
Postat av: Lisa
Vad klok du är Tanja! Fortsätt tro på dig själv och dina tankar!..<3
Postat av: Anonym
;) will dolidolido... detsamma babe!!klok vet jag inte, men jag har en föraning..et e väl första steget :P . puss!!
Trackback
